Är Jesus Gud - del 2

Herren Jesus verkade i en historisk och kulturell kontext där många personer och auktoriteter ofta kallades för gudar (grek. theos). Se vad Aposteln Paulus skriver:

(1 Kor 8:5-6) Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

(Gal 4:8) Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.

Apostel Paulus kallar även satan, denna världens härskare, för en gud:

(2 Kor 4:4) Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild.

Det var alltså vanligt att personer och auktoriteter kallades för gud (theos). Polyteism var även vanligt vilket betyder att auktoriteter ofta sa att de var gudar bland många andra gudar. Ett bra exempel är kejsarna i Romarriket. Dessa ansåg sig själva vara gudar bland flera gudar. Det skulle därför inte vara något revolutionerande för hedningarna om Herren Jesus skulle säga att Han är Gud. Vad som däremot var revolutionerande för hedningarna var Herren Jesus död och uppståndelse. Därför predikades i första hand Herren Jesus död och uppståndelse som i sin tur påvisade den Kristna läran vilken vidare säger att Herren Jesus är Gud och den andra Personen i den Heliga Treenigheten.

Judarna skulle inte heller ha tagit Herren Jesus på allvar om Han hävdade att Han var Gud. De skulle istället ha ignorerat Honom och klassat Honom som en hedning som liksom andra personer gjorde anspråk på ett vara en gud.

Vidare måste klargöras att majoriteten av judarna på den tiden endast kände till Gud Fadern. Om Herren Jesus skulle säga att Han var judarnas Gud då skulle dem tro att Han gjorde anspråk på att vara Gud Fadern. Herren Jesus är inte Gud Fadern utan Gud Sonen. Därför var Herren Jesus noggrann med att framföra att Han är skiljd från Gud Fadern men samtidigt jämlik Honom.

Här följer en text som tydligt visar att Herren Jesus är skiljd från Gud Fadern men samtidigt jämlik Honom:

(Joh 5:1-23) Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu förhållande till sin FaderJesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

I ovannämnda text förmedlar Herren Jesus tydligt att Han är skiljd och utsänd från Gud Fadern, samtidigt som Han gör många anspråk på att vara jämlik Gud Fadern:

(1) Sabbaten var en föreskriven vilodag för judarna. Denna föreskrift gällde dock inte Gud då det var Han som föreskev den för folket. Herren Jesus säger att Han kan verka på sabbaten precis som Fader vilket innebär att Han gör anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(2) Herren Jesus kallar Gud Fadern för Sin Fader vilket, med hänsyn till kontexten, innebär att Han jämställer Sig med Gud Fadern. Detta var precis hur judarna förstod Honom.

(3) Herren Jesus säger att Han, liksom Gud Fadern, kan ge liv åt vem Han vill. Detta visar att Herren Jesus tillskrev Sig en befogenhet som endast tillhör Gud, vilket i sin tur påvisar att Han gjorde anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(4) Herren Jesus säger att Han ska döma mänskligheten. Detta visar igen att Herren Jesus tillskrev Sig en egenskap som endast tillhör Gud och därmed gjorde anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(5) Slutligen säger Herren Jesus att alla ska ära Honom liksom de ärar Gud Fadern. Detta är ett tydligt bevis på att Herren Jesus gjorde anspråk på att vara Gud och jämlik Fadern, speciellt då Gamla Testamentet säger att Gud inte delar Sin ära med någon annan än Sig Själv:

(Jes 42:8) Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Ovannämnda text säger alltså tydligt att Herren Jesus är skiljd från men jämlik Gud Fadern och att Herren Jesus gör anspråk på att vara jämlik Gud Fadern är mer betydande än att Han bokstavligt skulle säga: Jag är Gud.

Vidare kan vi läsa att de som kände Herren Jesus bäst, nämligen Hans apostlar och lärjungar, klart och tydligt säger att Han är Gud.

Lärjunge Petrus:(2 Pet 1:1,) Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.

(2 Pet 1:11) Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.

Lärjunge Johannes:
(1 Joh 1:1) I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
(1 Joh 5:20) Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
Lärjunge Tomas:(Joh 20:26-29) Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 27 Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" 28 Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29 Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

Apostel Paulus:
(Rom 9:3-5) Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

(1 Tim 1:15-17) Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till Farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

(Tit 2:11-13) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.