Bönens makt

En missionär var på besök i sin hemförsamling och fick då chansen att berätta lite om sin vardag.

”Ja, den senaste tiden har faktiskt varit ovanligt spännande”, började missionären berätta. ”Det är nämligen så att jag varannan vecka åker till en stad 30 mil bort för att köpa mediciner. För en tid sedan gjorde jag som vanligt denna resa och hade stannat till vid en bank som ligger längs vägen för att ta ut pengar till medicinerna. Där fick jag syn på en ung man, som såg ut att bli misshandlad. Jag hade bara min lilla medicinväska med mig, men jag plåstrade i alla fall om honom så gott jag kunde innan jag begav mig vidare. Resten av resan gick bra – jag köpte medicinerna och kom hem igen utan problem.

Två veckor senare var det dags att göra om resan. När jag kom fram till banken, fick jag återigen syn på den unge mannen som jag hade plåstrat om fjorton dagar tidigare. Han kom fram och bad stammande att få växla några ord med mig.

”Jag är så ledsen, herrn´, sa han. ´Jag är väldigt fattig, och jag förstod att du hade tagit ut mycket pengar. Därför hämtade jag några kompisar, och så följde vi efter dig. När du slog läger i utkanten av djungeln, gömde vi oss i närheten. Planen var att vi skulle överfalla dig efter mörkrets inbrott, slå ihjäl dig och stjäla pengarna. Men när vi senare under natten började röra oss närmare din lägerplats fick vi plötsligt se att ditt läger bevakades av beväpnade män. Vi räknade dem – det var tjugosex stycken, allt som allt. Vi förstod inte varifrån de hade kommit, men vi förstod att vi fem inte skulle ha någon chans mot dem. Så vi vände hemåt igen istället.´

Jag förklarade för den unge mannen att de måste ha sett fel – jag hade varit helt ensam i lägret. Men jag var förstås tacksam mot Gud att han hade skyddat mig”, avslutade missionären.

Plötsligt reste sig en av församlingsmedlemmarna upp i kyrkbänken och sa: ”Ursäkta mig, men minns du exakt vad som hände?”

Missionären tänkte efter en stund och förklarade sedan att det hade hänt exakt sju veckor tidigare.

Mannen i kyrkbänken förklarade då att samma dag hade han varit på väg ut för att uträtta några ärenden. Men känslan av att Gud ville att han skulle be för församlingens missionär hade varit så stark att han hade låtit ärendena vänta. Istället hade han ringt till några av de andra församlingsmedlemmarna och bett att dem samlas med honom i kyrkan för att be.

Mannen vände sig om mot församlingen.

”Skulle alla ni som bad med mig den dagen vilja resa er upp?”

Och missionären kunde inte göra annat än att förstummad räkna alla de som stod upp i kyrkbänkarna. De var tjugosex stycken.

Källa: Alltid Älskad. Argument förlag.