Håll ut i prövningen!

För länge sedan i Afrika så fann gruvarbetare en diamant. Denna diamant kom nämligen att vara den dyraste och mest värdefulla diamant världen skådat. Eftersom man själva inte hade så stor nytta av den så ville man göra en god gärning – man skänkte den till kungen i England för att sättas in i hans krona. Kungen skickade diamanten i sin tur till Amsterdam där den skulle slipas av en expert och eftersom denna ädelsten var den dyraste man sett så fanns naturligtvis media där för att följa händelsen. När den väl hade kommit fram till sliparen så tog han den dyrbara diamanten och ristade in en djup skåra i den som därefter följdes av ett våldsamt slag med ett verktyg. Dagen efter så var huvudrubriken självklart ”Sliparen som förstör ädelstenar”, men de förstod inte varför han gjorde det. Under dagar och veckor hade sliparen nämligen studerat och planerat detta slag för att ge diamanten flera olika nyanser. Slaget som tycktes förstöra den var i själva verket det som gav den dess dyrbara värde. Så händer det också att Gud ibland ger dig ett hårt slag. Hjärtat blöder och din själ ropar högt av ångest. Slaget tycks för dig vara ett fruktansvärt misstag, men så är det inte. Gud är den skickliga sliparen och i Hans ögon är DU den dyrbaraste ädelstenen i världen. Inte ett enda slag träffar utan att Guds kärlek tillåter det.

Gud har en mening med allt. Han leder oss in i mörkret genom sorg eller besvikelse för att få tala med oss och väl där berättar han sina underbara hemligheter. Prövningar (slag) är alltså till för att vi själva ska stärkas, bli mer värdefulla och komma närmare Gud.

Aposteln Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 10:13: ”Gud är trofast, han skall inte tillåta prövningar utöver er förmåga, utan när prövningen kommer skall han också visa en utväg så att ni kan härda ut”."Räkna det som den största glädje, mina bröder när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga". (Jakob 1:2-3)"Salig är den som håller ut i prövningen" (Jakob 1:12).