Vidskepelser - del 1

Tron på ”onda ögat” är en antik vidskepelse som bland annat förekommer runt Medelhavet, Turkiet, i arabvärlden och hela vägen till Indien. Men varifrån kommer denna tradition som också finns också många kristna tror på idag?

Muhammed sa: “Det onda ögat är verkligt, och om någonting skulle ta över den gudomliga domen (al-qadar) så skulle det vara det onda ögat.” (Rapporterat av Muslim, 2188, från hadeeth av Ibn ‘Abbaas). Al-Bukhaari (5048) och Muslim (2187)

Tron på ”onda ögat” - även kallat avundens öga innebär att man tänker sig att vi människor har en slags negativ kraft inom oss som kanaliseras genom våra ögon, ofta i form av avund eller beundran. Ett exempel på detta är när man ger någon en komplimang, tex ”Vilka fina barn du har!” Då måste den som får komplimangen säga ”tack, Gud ske lov!”, för att gardera sig så att inget ont händer. Detta kan jämföras med vårt svenska uttryck ”Peppar, peppar, ta i trä”, med den skillnaden att tron på ”onda ögat” har en tydlig religiös koppling. I Grekland anses den blå färgen vara beskyddande, varför man ofta ser blåmålade hus i Grekland.

Blickar eller berömmande ord från en kvinna som inte själv har barn kan aktivera de onda krafterna. En uppfattning som kan begränsa exempelvis sjuksköterskornas möjlighet att få kontakt med invandrarfamiljer med små barn. Alla har hört talas om att blått ska skydda mot "onda ögat"? Man brukar ha något blått hemma som skydd, ibland ett blåfärgat öga.