Läsvärda tankar

Vi måste agera som subjekt och inte som objekt. Vi måste beskriva vårt historiska arv för kommande generationer i diasporan. Vi får inte låta oss betraktas som blott ett exotiskt inslag i de främmande samhällena. Inte låta media beskriva oss som en tillfällig företeelse, utan en medveten identitet och självklar integritet kan vi aldrig bli del av två kulturer. Vi blir varken eller. (Josef Dag, Bahro Suryoyo, september 1998:8)


Mitt hemland
Jag säger dig du land i Östern, jag älskar din sol och din sand,
Jag hör av rösten, jag längtar efter dig mitt hemland.
Där hörde jag fåglarnas sånger, där såg jag solen gå upp,
Till din skönhet blev jag fånge, då väcktes jag av en galande tupp.
Var jag än mig på jorden befinner, Så finns du alltid inom mig,
Och innan döden, om jag hinner, ska jag säga att jag älskar dig.
Jag säger dig du land i Östern, jag älskar din sol och din sand,
Jag hör ekot av rösten, som säger: jag längtar efter dig mitt hemland. (Hanan Ado 15 år, Bahro Suryoyo maj 1992:15)


Tur Abdin
Du finns någonstans, någonstans långt borta. Du är helt själv i väntan på något stort. Du tror att du har förlorat allt ditt folk, ditt språk hoppet om att få liv på din jord igen. Du tror att vi har glömt dig eller att vi inte bryr oss. Hur mycket än solen torkar ut din jord så finns du. Hur mycket än vinden blåser bort all liv hos dig så finns du. Du finns i våra hjärtan, i våra minnen. Du sitter tryggt i våra själar, gömd någonstans i våra hjärtan. Varken solen kan torka ut Dig eller vinden blåsa bort Dig. Du är mer än bara ett land. Vart vi än går vilse vet vi att vi har ett hem. Vi är som bitar i ett pussel: spridda överallt. Men du för oss alltid samman. Du finns hos oss alla och inom oss alla. Vart vi än vrider och vänder, vart vi än går. (Kristina Alptekin, Bahro Suryoyo april 1996)