Skriften sammanställdes omkring år 100 och man vet att den åtnjöt högt anseende, särskilt i Syrien och Egypten, under 100- och 200-talet. Den finns omnämnd och citerad av tidiga kristna som Clemens av Alexandria, Origenes, Eusebius och Athanasius. Det exakta innehållet i Didache förblev emellertid okänt fram till år 1873 när Philotheos Bryennios, grekisk-ortodox metropolit av Nikomedia, hittade ett antal kopior av flera tidiga kristna dokument - däribland Didache - som bevarats i ett kloster i Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Denna handskrift är utförd år 1056, men jämförelser med tidigare citat ur verket liksom med funna fragment av texten på koptiska och etiopiska daterade till 300-talet har bekräftat överensstämmelsen med den ursprungliga skriften.Didache är en ovärderlig källa till kunskap om den unga kristna församlingen, dess grundläggande undervisning och uppbyggnad. Den är författad på ett enkelt språk, utan några som helst litterära eller konstnärliga avsikter, och innehåller konkreta anvisningar om vad som förväntas av en kristen och av den kristna församlingen.
Den första delen är en samling moralregler, som känns igen från Jesu undervisning så som vi möter den i de fyra evangelier som bevarats i bibeln. Den andra delen ger anvisningar för dopet (baptisma) och församlingens tacksägelsemåltid (eukaristi). Den tredje innehåller uppmaningar rörande församlingsföreståndare (episkopos) och diakoner (diakonos) liksom riktlinjer för hur man ska ta emot besökande förkunnare och känna igen falska profeter. Skriften avslutas med uppmaningar att vara vaken och beredd inför Kristi förestående återkomst.
Didache räknas till de skrifter som går under den gemensamma beteckningen ”De apostoliska fäderna”. Följande översättning av Didache baserar sig på ovan nämnda grekiska manuskript (Codex Hierosolymitanus 54) samt J.B. Lightfoots, Charles D. Hooles och Kirsopp Lakes engelska översättningar av detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar