Många av oss undrar varför Gud inte svarar på våra böner. Här följer en kort text av H. H. Påven Shenouda III om varför Gud ibland dröjer…
När vi säger att man ska ”vänta på Herren”, innebär det att vi ska vänta på Herren tills Han börjar handla? Nej. Detta tankesätt visar hur människor uppfattar saker och ting. Vi ska vänta i tro, inte bara på att Herren ska börja handla, utan att han faktiskt redan har börjat innan vi ens bett Honom om det. Till exempel kanske det finns en kyrka som är i behov av en präst och ber till Gud för detta. Det kanske verkar som om Gud har dragit ut på tiden och väntat två, tre år innan han sänder den rätta prästen. Faktum är att Gud började förbereda prästen för trettio eller fyrtio år sedan, långt innan kyrkan bett om det. Gud har förberett prästen på ett andligt plan och utrustat prästen med kunskap, visdom och andlig träning. Gud kanske har låtit prästen genomgå andliga prövningar och frestelser eller andliga erfarenheter som gör att han passar in för att tjäna i just den här kyrkan. Vi däremot, som inte har kunskap om Guds planer, tror att Gud dröjer i att uppfylla sina löften! Anledningar och visheten bakom påstådda fördröjningar.-
Fördröjningen kanske erbjuder en chans för dig att stärka och fördjupa dina böner och ditt andliga liv.
En sådan fördröjning kommer troligtvis att få oss att be mer intensivt av hela vårt hjärta, oupphörligt och förutsättningslöst. Vi kanske också börjar fasta och ödmjukar oss inför Gud eller ger löften till Honom. Hanna, Samuels mor, var ofruktsam eftersom Gud inte gav henne några barn från början och andra fruar brukade reta henne för detta, men Hanna ”bad och grät inför Herren. Hon gav även löften” (1 Samuelsboken 1:9-12). Hon lovade Gud att det barn av mankön som hon fick, skulle hon ge till att tjäna Herren i alla sina livsdagar. Hon använde denna fördröjning på detta sätt, eller kanske vi kan säga att Gud fann den lämpliga tiden för att ge henne barn då när hon uppnått en viss andlig vishet.
- Anledningen kanske är för att Herren förbereder än bättre väg:
Om Gud hade svarat på Josef den rättfärdiges böner när han blev tillfångatagen, kanske han hade blivit fri för att tjäna Potifar eller någon annan herre eller arbetat på något annat fält. Men ”fördröjningen” var ingen fördröjning utan en tid av väntan tills Farao drömde sin dröm och för vilken han inte fann någon uttydning tills Faraos kock berättade om Josef. Sedan uttolkade Josef drömmen på ett vist sätt och blev Egyptens ledare och som en son till Farao. På detta sätt var det som uppfattades som en fördröjning, i själva verket en förberedelse för en bättre status.
- Anledningen kan vara för att pröva vår tro.
Är det ett prov om vi blir oroliga när våra böner inte besvaras omgående, huruvida vi klagar, tar vår tillflykt till mänsklig hjälp, klagar på andra, hädar eller om vi helt enkelt väntar i tro, hopp och förväntan? Det är ett prov från Gud för att pröva vår tro och oss själva så att vi kan bemöta och bekämpa de svagheter som finns inom oss.
- Anledningen kanske är för att vi ska få ett ångerfullt hjärta. Ett omedelbart svar på alla böner leder oss till högmod och fåfäng ära. Men en ”fördröjning” kan leda oss till ödmjukhet och ångerfullhet så att vi inser hur svaga vi är.
- Anledningen kan vara en uppmuntran för att vi skall försonas med Gud.När Gud ”dröjer” i sitt svar, tänker vi om och ser om Gud kanske inte svarar för våra synders skull. Då kommer vi ihåg Herrens ord: ”vänd om till mig, så skall jag vända om till er” (Malaki 3:7). Detta leder oss till botgöring och en sådan botgöring skulle vara den tid som Gud ordnat utan dröjsmål.
- Anledningen kan vara att vi inte inser värdet i något som vi får omedelbart. Vi kanske inte ens tackar för en sådan sak. Men om svaret dröjer kommer vi att hålla fast vid vår önskan och känna hur värdefull den är om den uppfylls. När svaret dröjer en tid kommer vår tacksägelse öka och vi kommer känna mer av Guds godhet. Detta kommer i sin tur leda till att vi fördjupas i vår relation till Gud och det gör oss försiktiga så att vi inte förlorar vad vi fått. Gud kanske dröjer i prövningen så att vi får dess välsignelse.
Om Gud svarar oss omedelbart och tar bort prövningen kommer vi inte att få den välsignelse vi skulle ha fått om vi uthärdade den. Vidare skulle vi få kronor och andliga erfarenheter. Vi får även dygden av tålamod, väntan och lydnad till Herren.Anledningen till att det dröjer kan vara att Gud förbereder något bättre än det vi ber Honom om.
Gud ger inte bara det vi ber om utan Han ger det som passar oss bäst.Gud svarar inte bokstavligt till bönen utan till den andliga meningen i bönen. Han känner våra behov mer än vi gör det och Han vet mer vad som är bra för oss än vi själva. Det räcker att vi säger till Honom att vi behöver något och Han kommer att välja i sin vishet det som är bäst för oss och som stämmer överens med Hans heliga vilja fylld av visdom. Kanske är känslan av att Gud dröjer till för att uppenbara för oss att vi inte riktigt vet hur vi ska säga: ”låt Din vilja ske”.
Vi säger dagligen denna fras i våra dagliga böner, men vi vet troligen inte dess djup och förstår dess innebörd eller verkligen menar vad vi säger. När ett bönesvar dröjer borde vi säga: ’O Herre, vi tvingar inte vår vilja på dig utan lyfter bara fram vad vi önskar och har i våra hjärtan. Om du tycker att de är bra, så må du ge dem när du vill, låt annars din vilja ske och vi är nöjda’. Det är en övning i livet av hängivenhet och förtröstan på Guds gåvor. Vi behöver bara vänta med våra hjärtan fulla av frid och förtröstan. Med en känsla av att saken ligger helt och fullt i Guds händer och ömma hjärta. Detta är nog för oss.
Källa: Life of Hope, H. H. Pope Shenouda III, Sid. 150-154
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar