Islam vs Kristendom

Likheter
Det finns uppenbara likheter mellan islam och kristen tro.

En Gud
Islam är en så kallad monoteism. Tron på den ende Guden är den viktigaste läran i islam och kallas för ”tawhid”. I Koranen kallas Gud för Allah. Det ser vi i den första satsen i det islamska vittnesbördet: ”Det finns ingen Gud utom Allah.” Med Allah menar muslimen den Gud som skapat himmel och jord genom sitt ord och som sade: ”Varde!” (Koranen 2:117/111)1 Han är allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande. Han är Adams, Evas, Noas, Abrahams, Moses, Davids och Jesu Gud. Han är den ende Guden som någonsin existerat. Han är beskriven i ”de sköna namnen” på Gud (Koranen 59:22-24). Dessa namn är 99 beskrivande adjektiv på Allah i Koranen.

Böckerna
I Koranen finner man många av Bibelns personer och händelser, även om Koranen avviker en hel del i detaljer och berättelser. Men likheterna är så stora att det är svårt att frigöra sig från tanken att Muhammed lånade friskt från judar och kristna när han framställde Koranen.
I Koranen finner man många av Bibelns personer och händelser, även om Koranen avviker en hel del i detaljer och berättelser. Men likheterna är så stora att det är svårt att frigöra sig från tanken att Muhammed lånade friskt från judar och kristna när han framställde Koranen.

Koranen gör anspråk på att vara en exakt kopia av Guds eviga ord. Man tror att det finns ett evigt original i himlen som på arabiska kallas för ”bokens moder” (Koranen 43:4). Vid en viss tidpunkt i historien uppenbarade sig, enligt Muhammed, ängeln Gabriel för honom, kallade honom till profet och gav honom ord från Gud som han skulle framföra. Koranen växte fram under perioden 610-632 efter Kristus.

Praktiken
Islam lägger stor vikt vid bön. I muslimska länder kallar man till bön fem gånger per dag från moskéernas minareter. Den bön man förrättar är rituell med givna ord och kroppsställningar och föregås av rituell tvagning. Bönen måste vara riktad mot Kaaban i Mecka, som muslimer tror är jordens medelpunkt. När man tillber Allah visar man med sin böneställning att man är en ”muslim”, det vill säga en som helt böjt sig under Gud och hans vilja som har uppenbarats i Koranen.

Det finns även en friare form av bön i islam, som liknar den som finns i många kristna traditioner, och den kallas ”doa”. Då kan muslimen be med egna ord, öppna ögon och upplyfta händer, ofta för ett helande från sjukdom eller hjälp med ett problem.

En annan likhet är omsorgen om de fattigaste. Det är en religiös plikt att ge allmosor till de fattigaste så att ingen ska behöva svälta i det islamska samhället. Det rör sig om 2,5 procent av inkomsten. Det är också ett skäl till att man ser så många tiggare i muslimska länder.

Olikheter
Det finns också väsentliga skillnader mellan islam och kristen tro

Treenigheten
Muslimer uppfattar den kristna tron på den treenige Guden som oförenlig med tron på den ende Guden. Därför angriper Koranen treenigheten, som Mohammed verkar ha missuppfattat. I Koranen framställs nämligen en vrångbild av den kristna treenigheten, det vill säga en treenighet som består av Allah, Jungfru Maria och deras son Jesus (Koranen 5:116).

Den största synden i islam är ”shirk”, det vill säga att göra någon eller något jämställt med Gud.2 Muslimer uppfattar att vi kristna begår denna synd varje gång vi böjer oss inför Kristus och tillber honom. Man ser det så att vi gör en människa till Gud. Bibeln framställer det ju tvärt om så att det är Gud som uppenbarar sig i en människa (Johannes 1:1, 14).

Jesu gudom
Enligt Koranen är Jesus skapad i Jungfru Maria. Koranen drar en parallell mellan Adam som skapades utan far och mor och Jesus som skapades utan far (Koranen 3:59/52). Enligt Koranen är Jesus enbart människa och inte Guds son. I Koranen kan man läsa att Jesus var en apostel som fick en bok från Gud som hette ”al-injil”, det vill säga evangeliet (Koranen 57:27). Han gjorde också under och tecken. Han skapade till exempel en fågel av lera som han andades på så att den började leva. Han botade spetälska, öppnade ögonen på blinda och uppväckte till och med döda (Koranen 3:49/43). Men i Koranen var han inte en uppenbarelse av Gud eller Guds son, utan bara en profet lik Mose, Mohammed och andra.

Jesu död
Koranen förnekar även Jesu korsfästelse och död. Det står i Koranen: ”Och sade: Vi hava förvisso dödat Kristus, Jesus, Marias son, Guds apostel. Men de har varken dödat eller korsfäst honom, utan det tycktes dem blott så, och de som tvista därom, hava sannerligen svävat i tvivel, enär de ej haft någon kunskap om honom, utan endast antaganden att rätta sig efter; de hava ej dödat honom i verkligheten, utan Gud har upptagit honom till sig, ty Gud är väldig och vis.” (Koranen 4:157-158/156)

Det finns visserligen några olika tolkningar av denna vers, men den överväldigande majoriteten av auktoriserade korantolkare lär att Jesus Kristus aldrig dött och aldrig blivit korsfäst. Man lär istället att en annan person förvandlades av Gud till att se ut som Jesus. Man arresterade och korsfäste därmed fel person. Gud hade redan före korsfästelsen tagit upp den riktige Jesus till himlen. Vem som uppstod från de döda tas inte upp över huvud taget.

Problemet från ett kristet perspektiv är ju att om man förnekar Jesu gudom och hans död och därmed hela försoningen så finns det inget evangelium kvar.
Eftersom Mohammed därmed tagit bort hela försoningen i Jesus Kristus, är Jesus ingen frälsare i islam, ingen medlare mellan Gud och människan. Han har absolut inte dött och uppstått för människans synd. Problemet från ett kristet perspektiv är ju att om man förnekar Jesu gudom och hans död och därmed hela försoningen så finns det inget evangelium kvar.

Jesu uppdrag
Varför föddes då Jesus till världen? Enligt Koranen hade Jesus två huvuduppdrag. Det ena var att han skulle med sin bok och sitt budskap bekräfta ”Tawrah” det vill säga Moseböckerna. Det andra var att profetera om att ”Ahmed” det vill säga Mohammed skulle komma en dag (Koranen 61:6). Det innebär att Jesus hade till uppgift att vara en förelöpare till Mohammed, ungefär som Johannes Döparen var en förelöpare till Jesus i evangelierna.

Bibelns och Koranens uppfattningar om vem Jesus Kristus är och varför han föddes till världen är ju nästan helt motsatta varandra. Bibeln säger: ”Så älskade Gud världen så att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)

Den helige Ande
Eftersom Muhammed förnekade treenigheten har Koranen även en annan syn på den helige Ande. Han är visserligen omnämnd där, men aldrig som en del av gudomen, utan snarare som en ande som skickas ut för att på Guds uppdrag utföra vissa handlingar, ungefär som en ängel (Koranen 16:102/104, 2:87/81, 21:91).

Koranen och Bibeln
Islam lär att Bibeln har blivit förfalskad av judar och kristna så att den nu är en blandning av sanning och lögn. Så står det visserligen inte uttryckligen i Koranen, men där finns anklagelser mot lokala kristna att de förvrängde tolkningen av Bibeln (Koranen 3:78-79/72-73).

Den islamska läran att Bibeln har förfalskats utvecklades ganska långt efter Muhammeds död, när islam erövrat områden som var dominerade av judar och kristna. Vid en jämförelse fann man att Koranen och Bibeln bara delvis stämde överens. Eftersom man utgick från att Koranen var Guds ofelbara ord kom man fram till att Bibeln numera måste vara förfalskad. Att det skulle vara tvärt om ansågs uteslutet.
Det kan vara värt att notera att Muhammed åtskilliga gånger under Koranens tillkomst påstod att hans budskap bekräftades av Bibeln och därför måste vara från Gud (Koranen 2:89/83, 2:101/95, 5:68/72). Efter Koranens tillkomst påstår alltså muslimer att Bibeln inte stämmer överens med Koranen och därför inte kan vara sann!

Frälsning
Islam lär att människan blir frälst genom sin tro och sina goda gärningar.
Eftersom Koranen förnekar Jesu död och försoning, finns heller ingen frälsning i Jesus Kristus. Islam lär att människan blir frälst genom sin tro och sina goda gärningar. Man tror att två änglar, som sitter på vardera axeln, följer varje människa. Den som sitter på den vänstra axeln skriver ned alla våra dåliga gärningar, medan de goda gärningarna skrivs ned av den högra ängeln (Koranen 50:17/16, 54:52-53).

På domens dag som kallas för ”jom al-hisab”, det vill säga räkenskapens dag, rapporterar de två änglarna om allt vad människan gjort. De goda gärningarna läggs i den högra vågskålen och de onda i den vänstra. Beroende på hur vågen slår kommer så människan till paradiset eller helvetet (23:101-104/103-106). Men människan kan inte i förväg vara säker på utslaget, eftersom allt ändå sker efter Allahs vilja.3

Nu verkar det ju som om människan gör fler onda gärningar än goda. Men enligt Koranen väger en god gärning upp tio onda (Koranen 6:160/161), det vill säga har man bett en gång kan man teoretiskt sett synda tio gånger och ändå stå på noll.

Muslimen ska helst hålla de fem pelarna (vittnesbördet, bönerna, fastan, allmosorna och pilgrimsfärden) om han ska vara någorlunda säker på att vinna evig frälsning. Man uppfattar frälsningen ungefär som ett kontrakt mellan Gud och människan. Om människan fullgör sin del av avtalet så fullgör Gud sin del och låter den troende muslimen komma till paradiset.

Enligt Koranen finns bara ett säkert sätt att få komma till paradiset och det är att dö i ”jihad”, det heliga kriget. Den goda gärningen, att man dödas för Guds sak, är värd mer än alla andra goda gärningar tillsammans (Koranen 3:157-158/151-152). Det är den ideologin som gör att unga människor offrar sina liv i islamisternas terror. Dessutom tror man att Muhammed ska be för alla muslimer på domens dag och det ökar ju chanserna att få komma till paradiset.4

© Lars Mörling, 2007

--------------------------------------------------------------------------------
Fotnoter:
1.Eftersom översättningarna av Koranen följer två olika versindelningar kan verserna ibland vara olika numrerade, t ex 2:117/111 ↩
2.Bukhari Volym 3, Bok 48, Nummer 822 ↩
3.Bukhari Volym 2, Bok 23, Nummer 444 ↩
4.Bukhari Volym 9, Bok 93, Nummer 532 ↩