Har Jesus verkligen funnits?

Häromdagen gick jag förbi biblioteket och letade lite efter kristen litteratur. Efter en stunds letande fastnade blicken på en bok med titeln ”Den Jesus som aldrig funnits”. Jag bestämde mig för att bläddra lite i den och inser snart att författaren Roger Viklund menar allvar med bokens titel. Han påstår att den Jesusgestalt som omnämns i Bibeln i själva verket är en påhittad figur som inte alls funnits i verkligheten. Men visst är det märkligt hur vi gång på gång får höra denna sorts argument av människor som inte vill ta till sig det kristna budskapet när de samtidigt blundar för utombibliska källor som bekräftar att Jesus verkligen funnits.

En del av källorna bekräftar i stort sett bara att han funnits, men en del ger lite mer information om hans person och liv. Vi har tillgång till följande tio icke-kristna källor:

* Josefus, en judisk historieskrivare.
* Tacitus, en romersk historieskrivare.
* Plinius den yngre, en romersk politiker.
* Phlegon, en krönikeskrivare.
* Thallus, en historiker.
* Suetonius, en romersk historiker.
* Lukianos från Samosata, en grekisk författare och satiriker.
* Celsus, en romersk filosof.
* Mara Bar-Serapion, en privat brevväxling mellan far och son.
* Talmud, en judisk skriftsamling.

Många av våra övriga historiskt stora personligheter, som t.ex. kejsar Tiberius, som var kejsare över det väldiga romerska riket, omnämns inte i mer än 10 källor.

Nedan följer en lite mer detaljerad beskrivning av källorna Josefus, Tacitus och Thallus:

Låt oss då gå vidare och titta på några utombibliska källor, och se om de bekräftar eller säger emot det Bibeln berättar om personen Jesus Kristus. Det finns två personer som är extra intressanta i det här sammanhanget, pga. att de var nästa samtida med Jesus själv, och vi börjar med den förste av dem, nämligen den judiske historieskrivaren Josefus.

Josefus texter är de tidigast daterade man känner till, som bekräftar Jesu person. Josefus, eller Flavius Josefus som han också kallas, föddes år 37 eller 38 e.Kr., och dog troligen kort efter år 100 e.Kr.[6] Detta gör att vi får kalla honom för en samtida källa, eftersom han växte upp då kristendomen tog rejäl fart i området, och många ögonvittnen till Jesus fortfarande levde kvar. Han tillhörde en förnäm prästfamilj i Jerusalem och utbildades själv också till präst. Josefus skrev i huvudsak fyra kända verk, och alla finns bevarade idag. Det mest kända av hans verk är Antiquities, en skrift som beskriver judarnas historia. I den texten där Jesus först nämns berättar Josefus om hur översteprästen Ananias tar död på Jesu bror, Jakob:

"(Han) kallade samman Sanhedrin och förde fram inför dem Jakob, brodern till Jesus, den så kallade Messias, och några andra män som han anklagade för att ha brutit mot lagen, och lämnade ut dem till att stenas."[7]

Här säger han alltså att det fanns en man som en del kallade för Messias, och att hans bror hette Jakob, vilket stämmer med vad Bibeln säger. Lite längre fram skriver Josefus direkt om Jesus:

"Ungefär vid den här tiden levde Jesus, en vis man, om man nu alls kan kalla honom för en vanlig människa. För han utförde förunderliga gärningar och undervisade män som gärna tog mot sanningen. Många judar anslöt sig till honom, liksom även många greker. Han var Messias. Till följd av en anklagelse som förts fram av våra ledande män, dömde Pilatus honom att korsfästas, men de som hade älskat honom från början gav inte upp, för han visade sig för dem levande på tredje dagen. Detta och tusentals andra underbara ting hade guds profeter sagt om honom. Och intill denna dag har den kristna stammen, som fått sitt namn efter honom, inte försvunnit."[8]

Idag ifrågasätter en del forskare om Josefus här verkligen skulle ha sagt rakt ut att Jesus var Messias och att Jesus visade sig för dem levande på tredje dagen, eftersom han själv var jude. Men, idag är det ändå en tydlig enighet mellan både judiska och kristna forskare, att texten som helhet i övrigt är äkta. Josefus skrifter om Jesus är alltså viktiga, trovärdiga historiska dokument, som bekräftar att Jesus har levt.

Den andra viktiga källan är den romerska historieskrivaren Tacitus. Cornelius Tacitus föddes ca 50-55 e.Kr. och dog någon gång efter 117 e.Kr. Ett av hans viktigaste verk Annales, som vi är mest intresserade av, beskriver tiden från 14-68 e.Kr. Här skriver Tacitus bl.a. om den stora brand som bröt ut i Rom år 64, och han beskriver hur Kejsar Nero försöker styra över misstankarna om att han själv anlagt branden, emot de kristna istället:

"För att få slut på ryktena gjorde Nero somliga människor till brottslingar och utsatte dem för de grymmaste tänkbara straff. Det var de som allmänt omtalades som "kristna", och som framhärdade i sin olämpliga verksamhet. Den som ursprungligen bar namnet Chrestus, hade blivit avrättad under kejsar Tiberius regeringstid enligt order av ståthållaren Pilatus. Men den fördärvliga sekten började nu, trots att den under en tid hållits i schack, på nytt att sprida sig, inte bara i Judéen där ursprunget till detta onda fanns, utan också i hela Romarriket där otäcka och vedervärdiga idéer från hela världen väller in och finner villiga anhängare."[9]

Tacitus beskriver här Kristus med namnet Chrestus, vilket en del menar beror på att Tacitus uppfattade det som ett vanligt efternamn. Men, det intressanta är att han bekräftar det som hände personen Kristus enligt order av Pontius Pilatus, under kejsar Tiberius regeringstid, vilket stämmer väl överens med evangeliernas skildringar.[10] Tacitus är extra intressant eftersom han var just en romersk historieskrivare, och inte hade några kopplingar eller intressen i judendomen eller kristendomen.

Som ni ser kan vi även utan evangeliernas skildringar, med hjälp av de utombibliska källor som finns, få reda på en hel del om vem Jesus var och vad han gjorde.

Slutsats: Jesus har verkligen levt!

Det är inte enstaka personer som sett Jesus levande efter uppståndelsen, utan ett stort antal människor. Detta gör det ännu svårare för kritikerna att bortförklara uppståndelsen som nonsens. Här nedan listas de som med sina egna ögon fick se Jesus levande efter uppståndelsen:

Maria från Magdalena - Markus 16:9-11, Johannes 20:10-18.

Två andra kvinnor vid graven - Matteus 28:8-10.

Petrus, i Jerusalem - Lukas 24:34, 1 Korinthierbrevet 15:5.

Två vandrare - Markus 16:9-11, Johannes 20:10-18.

Efterföljarna bakom stängda dörrar - Markus 16:14, Lukas 24:36-43, Johannes 20:19-25.

Alla efterföljare (även Tomas Iskariot) - Johannes 20:26-31, 1 Korinthierbrevet 15:5.

Sju efterföljare som fiskar - Johannes 21:1-14.

Elva efterföljare på berget - Matteus 28:16-20.

Femhundra troende - 1 Korinthierbrevet 15:6.

Jakob, Jesu broder - 1 Korinthierbrevet 15:7.

De som såg honom stiga upp till himlen - Lukas 24:44-49, Apostlagärningarna 1:3-8.

Rent historiskt är det idag inga som helst tvivel om att Jesus har levt som person. Inte ens de mest kritiska forskarna förnekar att han har funnits. Kristendomens trovärdighet hänger på att uppståndelsen är sann. Vilka har i så fall sett honom uppstånden? Hur trovärdiga är dessa vittnen? Det visar sig att de som påstod sig ha sett Jesus levande efter uppståndelsen vände upp och ner på världen. De flesta av dem fick betala med livet för sin tro på Jesus. Man sätter knappast livet på spel för något man inte tror är sant.

Jag skulle vilja avsluta med dessa ord av Teologi doktor Samuel Byrskog som sammanfattar läget inom Jesus-forskningen så här:

"Ingen seriös exeget betvivlar idag att Jesus existerat. Sporadiska försök görs visserligen fortfarande – också i Sverige – att bortförklara Nya testamentets vittnesbörd om Jesus verkliga existens, men dessa ansatser uppvisar oftast föga exegetisk insikt och är numera allt mer sällan gjorda av personer med ordentlig exegetisk skolning. Bland de forskare som besitter de nödvändiga kunskaperna för att bedriva exegetiskt arbete förnekar numera inte ens de som är mest kritiskt lagda att Jesus funnits" (Samuel Byrskog, Religio 39, 1992).
________________________________________
[1] Citerad av McDowell J; The New Evidence that Demands a Verdict, sid 133. (Min övers.) Prokurator är en slags ekonomisk förvaltare som jobbade inom den statliga administrationen.
[2] Luk 1:1-4.
[3] Att det är Matteus, Markus, Lukas och Johannes som skrivit de fyra första evangelierna har också bekräftas av andra källor.
[4] Citerad av McDowell J; Mer än en människa, sid 44.
[5] Citerad av Boyd G; Brev från en skeptiker, sid 91.
[6] Nationalencyklopedin Multimedia 2000.
[7] Citerad av Gustavsson S; Kristen på goda grunder, sid 95. Sanhedrin = Stora rådet.
[8] Ibid. sid 96.
[9] Ibid.
[10] Jämför detaljer med t.ex. Luk 3:1f, 23:1-43.
Källa: www.apologetik.org/